För tre, fyra decennier sedan var det i Japan väldigt vanligt med små krypin utan sittplatser för gästerna; de fick helt enkelt radda upp sig utefter en bardisk och inta sin måltid stående. Det innebar två stora fördelar för krogägaren: lägre lokalhyra och snabbare omsättning av gästerna. I många fall så överfördes dessa fördelar till gästerna i form av låga priser. Dessa ståkrogar var inte minst vanliga på många tågstationers perronger, där tågresenärer tog sig ett litet och snabbt mål mat vid ett tågbyte på vägen hem från jobbet eller skolan. Fenomenet finns fortfarande kvar, om än i mindre antal på tågstationerna. Ute på stan har fenomenet faktiskt fått en viss renässans, då många yngre kunder, som inte minns hur det var förr, ser det som en ny och kul idé. Personligen så tycker jag mycket om ståkrogarnas återkomst, då det är väldigt mycket enklare att komma till tals med folk när alla står och gnuggar axlarna mot varandra jämfört med att försöka börja snacka med någon vid ett annat bord.

Videon här nedan visar en klassisk ståkrog i en t-banestation nere i Kobe. Den har också en klassiskt typisk meny för den här typen av järnvägskiosk: nudlar i form av soba och udon med olika toppings, en "japansk ramen" och så inari-zushi, smaksatt ris inne i en påse av friterad tofu, och onigiri, den klassiska risbollen. Det enda som normalt också brukar finnas, men saknas här, är japansk ris & curry. Märk att ingen rätt kostar över 40 kronor!