Nyåret närmar sig med diverse godsaker

Samtidigt som Bjällerklang ljuder ur högtalarna på snabbköpet i Japan fastän vi bara befinner oss i mitten av november, så annonseras det intensivt om förhandsbeställningar av o-sechi, den traditionella japanska nyårsmaten. Julen och nyåret har motsatta platser jämfört med västvärlden. Japan är ju ett endast mycket marginellt kristet land, så julen är ingen högtid, bara en ursäkt för att festa lite med kompisarna eller kanske ha en dejt med flick/pojkvännen. Istället är nyåret den stora grejen, då man är ledig och åker hem till föräldrahemmet där man äter traditionell nyårsmat och degar framför en diger skara TV-kändisar som har sin stora show under nyårshelgen.

O-sechi är en ganska häftig grej som synes. I fotot ovan har vi en ganska välmatad låda med typiska ingredienser. Hummer, räkor, rom, fiskbullar, en massa inlagda saker och faktiskt, lite ovanligt nog, skinka. I de flesta fall så handlar det enbart om mat från havet och grönsaker. Oavsett så är det gott och ofta lite dyrt. Eftersom det bara är en gång per år så brukar folk inte fundera på priset. Den ovanstående lådan kostar ca 1300 kronor. Kanske inte så dyrt, egentligen, om man jämför med vad detta förmodligen skulle kosta i Sverige.

Jag är så lyckligt lottad att jag faktiskt aldrig ätit denna typ av inköpta matlådor till nyåret. Detta då svärmor och min fru alltid insisterat på att laga alla dessa godsaker för hand hemmavid. Mycket jobb men alltid mycket gott! Japanskt hantverk när det är som bäst - och godast!

Mabo dofu på lamm - grymt gott!

Mabo dofu - ofta skrivet “mapo tofu” om vi pratar om att romanisera kinesiska, är en väldigt vanlig kinesisk rätt i Japan. Kryddig köttfärssås plus tofu och ris. Men den här gången var det lite ovanligt då det normala fläskköttet var ersatt av lammkött. Grymt gott!

Netflix lanserar alkoläsk i Japan!

Vi har skrivit ett antal gånger om hur japanska mat- och dryckesföretag gärna samarbetar med att antingen skapa kombinationer av varandras produkter, ofta på mer eller mindre uppseendeväckande sätt (t ex Pringles-chips med ramen-smak och snabb-ramen med Pringles-smak), eller samarbeten kring olika marknadsföringskampanjer. Det handlar mer om att skapa uppmärksamhet än om att skapa nya framgångsrika smaker. Det är oftast tids- eller regionbegränsade kampanjer som inte resulterar i produkter som existerar under längre tid. Fenomenet kallas i Japan för korabo, en förkortning av det japanska uttalet av collaboration.

Här har vi ett riktigt ovanligt exempel på hur det kan gå till. Suntory, ett av Japans ledande företag inom drycker, både med och utan alkohol, släpper nu i november en alkoläsk tillsammans med inga andra än Netflix! Det är en cola-baserad smak som lanseras som en del av Suntorys lågalkoholvarumärke Horoyoi (ungefär "smått berusad") med en alkoholhalt av ringa 3%. Ett antal olika illustrationer kommer att pryda burkarna med teman från olika TV-serier som Netflix kommer att introducera under hösten.

Tanken är väl att Netflix-abonnenterna ska titta på sina favoritprogram samtidigt som de smuttar på en programspecifik alkoläsk. En intressant idé som jag inte sett tidigare.

Päronburgare?!

Domdom - en av de mindre japanska hamburgerkedjorna - har lanserat en tidsbegränsad burgare som innehåller två köttpuckar med teriyakisås och en försvarlig mängd päron av den asiatiska sorten (de är klotrunda som äpplen).

Vi har ingen Domdom i närheten så jag har inte haft något tillfälle att testa, men man blir så klart nyfiken på hur det kan smaka!

Jätteburgare i smala Japan

Många av våra hitresta kunder brukar tycka att japaner är väldigt smala, vilket ju stämmer i de flesta fall. Andelen personer som är "överfeta", eller på engelska "obese", ligger på drygt 3% av befolkningen. Motsvarande siffra i USA är mer än tio gånger högre.

Japansk/koreanska Lotteria försöker bräcka konkurrenterna med fyra köttpuckar alternativt grillat kött och mycket ost.

Det är ju lätt att tro att man dels äter nyttigare i Japan och dels äter mindre mängder, men jag kan rapportera om att detta inte är helt med sanningen överensstämmande. Jag vill till och med påstå att jag, 181 cm och som mest 105 kg tung (nu tacksamt nog nere på 85) äter mindre än de flesta japaner jag umgås med, inklusive min fru som är 153 cm i strumplästen och 45 kg i vikt. Huruvida detta har att göra med gener eller inte kan jag tyvärr inte uttala mig om, men ett synligt bevis på hur japaner kan stoppa i sig mycket mat har ni här. De japanska hamburgarkedjorna, och även de utländska på grund av konkurrenstrycket, kör nu hårt med "jätteburgare", dvs hamburgare som man i princip inte kan tugga i sig utan hjälp av verktyg.

Här har vi Burger Kings variant av “superburgare” i Japan.

Dessa "superburgare" är ganska prisvärda om man är jättehungrig, då det handlar om en knapp svensk hundring i de flesta fall.

Till sist japanska MOS-burger med en “hemlig” sås med fyra olika ostsorter!

Småplock på japanska krogen är ett stort nöje

När jag är hemma i Sverige och går på krogen där (vilket inte var igår!) så brukar jag mestadels vara nöjd med råvaror och tillagning. Problemet är bara att jag, efter dryga 40 år i Japan och andra länder i Asien, känner mig en smula otillfredsställd efter en förrätt, en varmrätt och till sist kanske en liten söt grej till min trippelespresso. Jag är mätt och på så vis nöjd, men eftersom jag är van vid hur man oftast äter i Asien, så saknar jag ytterligare kanske åtta-tio smaker.

Asien är ju nämligen smårätternas världsdel (finns i och för sig undantag från den regeln; tänker framför allt på Spaniens fantastiska tapas-kultur ). Man beställer in ett antal smårätter som man delar på med sällskapet runt bordet. Man får då ofta smaka på 10-12 rätter under en sittning. Stor variation om man går på en välsorterad izakaya; både kött, fågel, fisk, skaldjur och grönsaker med allehanda tillagningsmetoder och smaksättningar.

Här har vi några sentida exempel på hur dessa mindre rätter kan te sig under några sommarkvällar i Japan.

Japan är ett paradis för ostronälskaren; vi har ett antal inhemska ostronarter, alla feta och smakrika, men vi har också en ganska stor import från exempelvis USA. Och de äts antingen råa, grillade i sina skal, i grytor eller friterade.

Superenkelt och supergott. Man skär tunna skivor fläsksida och varvar de skivorna med tunna skivor gul lök. Sedan på grillen och till detta stark senap!

Donburi med lax, här majonnäsmarinerad lax på en risbädd med fint skuren nori och shiso. Sedan skvätter man bara lite, lite soja ovanpå och blandar.

Detta faktiskt också en donburi, men riset syns inte under den generösa rostbiffskivan. Härligt god både lite kryddig och lite söt “dressing” och en något osynlig rå äggula i mitten. Sagolikt gott.

Här till slut något som läsaren säkert tycker är lite tråkigt. Det är nämligen en gratäng med räkor och pasta, bechamel-sås och ost. Kan inte bli så mycket mindre japanskt, men japanerna är idag i princip allätare, så länge att man tycker att det är gott, och det var detta.