Det som synes något ålderstigna fotot här ovan föreställer en izakaya, den sortens japanska mötesplats som vi i brist på bättre översättning brukar kalla en "japansk pub". En plats där det viktiga är inmundigande av alkohol och social samvaro med kollegor, kompisar och/eller pojk/flickvän. Det är mera sällan ett ställe man tar familjen till.
Det intressanta är att om man undantar kläder och frisyrer samt priserna på menyn, så skulle detta kunna vara ett realistiskt foto även idag. Både miljön i sig och dryckerna och maten på menyn är sådant man hittar nästan överallt även decennier senare. Vi har kommit fram till att fotot förmodligen är taget någon gång i början av 1960-talet, möjligen något tidigare, med tanke på priser och andra indicier.
Låt oss ta en titt på menyn, från vänster till höger. Först drycker: ramune (sockerdricka) 10 yen, Ribon Citron (citronläsk) 30 yen, Ribon Juice (apelsinläsk) 45 yen, liten öl 75 yen, stor öl 130 yen, Shirayuki sake (enda sake-sorten på menyn med varumärket angivet; Japans äldsta tillverkare av filtrerad sake) 70 yen, joshu (höggradig sake) 55 yen, seishu ("ren", dvs filtrerad sake, här helt enkelt normal, något enklare sake) 40 yen, shochu (brännvin) 30 yen, Toris Whisky (Suntory) 35 yen.
Sedan tilltuggen: oshinko (inlagda grönsaker) 15 yen, osuimono (klar soppa) 20 yen, tonjiru (köttsoppa med fläskkött) 20 yen, negima (grillade spett med kyckling och purjolök) 20 yen, morokyuri (gurka med miso) 20 yen, motsuyaki (grillade inälvor) 20 yen, niku no nikomi (köttstuvning) 20 yen, yasai sarada (grönsakssallad) 20 yen. Lätt att räkna ihop sin egen nota, eller hur?
Här har vi så en trevlig bild från en glad kväll på en annan izakaya för bara några år sedan. I princip är det bara, som sagt, kläder, frisyrer och priser som skiljer. Möjligen också att det idag finns fler kvinnor bland gästerna (och att alla har mobiltelefon). Priserna har i stort sett följt inflationen som totalt sett uppgått till knappt 500% räknat sedan 1960, en i snitt låg inflation med andra ord. Undantaget var 70-talet, då det kraftigt höjda oljepriset skickade iväg alla priser mot nya höjder.
Jag vågar nog säga att alla mina utländska vänner i Japan älskar izakaya. Den gemytliga och intima stämningen, de låga priserna, den enkla men goda maten och det faktum att både personal och andra stamkunder snabbt blir ens kompisar (om man kan lite japanska), gör att izakaya blir ett hem utanför hemmet och något man längtar till när man inte är i Japan, eller som nu när man kanske inte kan eller vill utsätta sig för risken att bli smittad av covid-19.