Från att ha varit en nästan okänd produktgenre i västvärlden, så har japansk whisky seglat upp som en dryck i absolut världsklass. Japanerna har alltså lyckats igen i deras paradgren - att ta en grundidé från västerlandet och sedan utveckla en minst lika bra eller ofta bättre produkt.

Men medaljen har en baksida. Efterfrågan från utlandet har vuxit med raketfart när japansk whisky helt plötsligt fått nästan enbart braskande positiva recensioner och blivit tilldelad guldpositioner i många tävlingar och berömda whiskyrecensenters kolumner och böcker. De finare årgångsvarianterna riskerar nu att ta slut, då man för 30, eller bara 10 år sedan, knappast kunde ana att japansk whisky skulle bli en sådan hit om något eller några decennier. Mängderna finns helt enkelt inte i lager. Så nu måste man sonika trampa på bromsen för att kunna bevara de mängder man behöver för att utveckla nya generationer av den ädla drycken.

Istället övergår man mer och mer till det som på sistone kallas NAS - Non Age Statement, dvs där flaskan helt enkelt inte anger årgång. Detta behöver inte nödvändigtvis behöva betyda en sämre produkt, men den extrema hype som omger vissa årgångar kommer givetvis att bedarra betydligt.

Denna tendens är global, men de japanska tillverkarna upplever den extra dramatiskt, då de alltså inte varit i branschen lika länge som destillerierna i Europa eller Nordamerika, och gått från noll till full pott utanför Japan på mycket kort tid.

Suntory Hibiki 12 ersätts därmed av den icke-åldersangivna Hibiki Harmony - en whisky som inte alls behöver skämmas för sig. Nikkas Taketsuru Pure Malt 12 tappar 12:an och blir enbart Taketsuru Pure Malt, etc.