Lunch i Japan - extremt prisvärt

Lunchmaten i Japan är lika god som middagsmaten men oftast till ett betydligt lägre pris.

Här en donburi (mat som serveras ovanpå en bädd av ris) med stekt fisk och tillbehör på lilla trevliga kvarterskrogen Ichiya i stadsdelen Ebisu i Tokyo.

Foto: Rieko Mise

Att käka lunch ute i Japan är en positiv upplevelse både för smaklökarna och för plånboken. Med undantag för de värsta guldkrogarna, som kan komma undan med samma prislapp både till lunch och middag (vi pratar om restaurangerna där en meny börjar på 1500 kr per person), så brukar de allra flesta etablissemang servera lunch till betydligt lägre pris än det man får betala på kvällen. Halva priset är regel snarare än undantag. I vissa fall handlar det om att man använder andra råvaror till lunch, men i många sammanhang är det exakt samma mat som du alltså kan äta till reapris mitt på dagen.

Nackdelarna är givetvis att lunchtiden är väldigt jäktig, så det är knappast perfekt för ett lugnt affärssamtal eller en träff med damen eller herren i ditt liv. Har du dock inget fast schema att hålla dig till, kan du helt enkelt undvika lunchrusningen genom att välja att äta före 12 eller efter 13. Vanliga öppettider för lunch är nämligen oftast 11-15.

Flytt av fiskmarknaden från Tsukiji försenas

Tokyos fiskmarknad i Tsukiji har varit på väg att flyttas ganska många år nu. Härom året blev det dock äntligen beslutat att det hela skulle flyttas till en ny anläggning någon kilometer söderut; till Toyosu, en av de konstgjorda öar som nu fyller upp en stor del av Tokyo-bukten. Det nya bygget, som kommer att bli 40% större än den nuvarande marknaden, skulle stå klart under november, 2016.

Nu kommer dock nyheten att byggföretaget Daiwa House Industry, som skulle bygga anläggningen i samarbete med sushikrogskedjan Kiyomura, hoppat av det hela på grund av meningsskiljaktigheter i frågan om hur man ska driva projektet.

Den nya anläggningen, som planerna sett ut hittills, ska på 40 hektars yta innehålla lagerlokaler, auktionshallar, 140 fiskaffärer, en restaurangvåning samt en varmbadsanläggning. Det hela uppges ha en byggbudget på 200 miljarder yen (drygt 14 miljarder kronor).

Nu vet dock ingen hur det riktigt blir. Nu gäller det att hitta en ny byggfirma och prata ihop sig innan man kan få ett nytt datum för flytten.

Med andra ord så kan du lugnt styra kosan mot Tsukiji en tidig morgon ett tag till för att beskåda kommersen och kanske ta dig en superfärsk sushifrukost.

Tsukiji är historia med stort H och förtjänar ett besök. Marknaden öppnades redan 1935 och man omsätter idag ca 130 miljoner kronor per dag!

Om man frågar mig, så kommer man att göra allt man kan för att kunna visa upp den nya fiskmarknaden i tid till OS 2020.

Här har du gott om information om Tsukiji inför besöket.

Och här har ni en fin och informativ video om Tsukiji från statliga japanska TV-bolaget NHK på engelska.

Noma Tokyo - vilken succé

Efter att ha serverat lunch och middag till 3,584 gäster under fem veckor så var René Redzepi och hans gäng från Noma i Köpenhamn klara med sitt äventyr på Mandarin Oriental i Tokyo härom veckan.

Drygt 60,000 matälskare på väntelistan fick stå vid sidan av och sukta, då stolarna sålde slut på nolltid. 

Paul Bocuse är den västerländske stjärnkock som har flest krogar med sitt namn på i Japan.

Foto: Jarvin (GFDL-licens)

Det är först på senare år som fler än de mest hängivna upptäckt att Tokyo inte bara är hem för några av världens bästa sushi-krogar. Det är en stad som helt enkelt besitter det godaste av nästan allt, och det är lite tråkigt att det måste till en Michelin-guide som strött mest stjärnor över Tokyo sedan 2009 för att folk ska greppa detta. Det finns åtskilliga franska, italienska och spanska krogar (för att bara nämna några kök) i Japan som mer än väl representerar sina respektive kulinariska traditioner. De har dessutom fördelen av att ha nära tillgång till några av världens fräschaste råvaror. Många toppkockar har krogar här, däribland t ex Joël Robuchon,  Alain Ducasse och Paul Bocuse (som, om jag räknar rätt, har inte mindre än åtta krogar och en kedja av bagerier/kaféer i landet).

Brittiska The Independent har en lång och trevlig artikel om Noma Tokyo.

Till Noma Tokyo specialbeställdes allt porslin och alla bestick hos japanska hantverkare och detta säljs nu på Nomas sajt. Det mesta är slutsålt men en del finns kvar. Skynda fynda!

Enligt intervjun i The Independent så ämnar Noma inte öppna en heltidskrog i Tokyo. Enligt min mening vore det givetvis självklart att öppna ett Noma Tokyo (jag är övertygad om att man redan fått förslag från japanska investerare). Inte bara av självklara kommersiella skäl, utan också, som Redzepi också säger, för att lära sig en massa från det kulinariska himmelrike som Japan är.

Öl med körsbärsblommor

Öl med körsbärsblommor på listan över ingredienser - bara i Japan?

Foto: Sankt Gallen

Om bara en dryg månad är det full körsbärsblomning i Tokyo-trakten (tidigare än så i södra Japan). Det kan variera lite beroende på väderleken för året, men oftast kan man skåda de flesta blommande träden i början av april. Och då är det kutym att man går ut i parkerna både på dags- och kvällstid för att titta på de vackra blommorna och - givetvis - festa med mat och dryck.

Ett av Japans numera mycket talrika mikrobryggerier - Sankt Gallen i Atsugi, bara ungefär en timmes bilväg från där Japanbloggen arbetas fram - har tagit fram ett öl med just körsbärsblommor som en av ingredienserna. Kanske mer en gimmick än en smakförhöjare, men vi ska inte säga något förrän vi haft tillfälle att smaka. 

Säga vad man vill om japanernas kreativitet, så det är i alla fall inget större fel på den när det gäller mat och dryck. Här är det en ständig och strid ström av nyskapande produkter.

Oavsett vad du dricker, så är körsbärsblomningssäsongen väl värd ett besök i Japan. Mycket vackert och trevligt. En mycket sympatisk faktor är att man kan ha tusentals mer eller mindre alkoholpåverkade människor i en park utan bråk och ordningsvakter.

Liten paus i bloggandet pga bokskrivande

De kommande två veckorna kommer inläggen att minska i antal. Detta för att vi håller på med att färdigställa ett manus till en bok som kommer att publiceras i Japan under sommaren. 

Man kan säga att det blir en bok av vår systersajt Japanbloggen, dvs en bok om Japan skrivet av en svensk person som vistats i landet under största delen av de sista 33 åren. Det blir dock inte en enkel samling inlägg från bloggen, översatta till japanska. Kruxet är ju att bloggen är skriven för folk som kan läsa svenska, medan boken riktar sig till den japanska publiken som inte har bakgrundskunskaperna om Sverige. Därför kommer olika teman, som samhälle, politik eller könstänkande, att komma ur bloggen, men innehållet är till nästan 100% nyskrivet.

Därför ber jag om ursäkt i förväg för att inläggen nu sinar ett par veckor. VI återkommer med motorerna på högvarv när manuset är inlämnat. När det är gjort, så är det nämligen mest småplock med illustrationer, foton och grafer, samt givetvis korrläsning av japanskan, så då blir det lite mera tid över för bloggeriet.

Alla Hjärtans Dag i Japan - BIG business!

Ja, då var det Valentine's Day igen - Alla Hjärtans Dag.

Frugan har haft mycket att göra, så jag tog inte illa upp när jag fick en liten fin köpt kaka med organisk choklad (bara kakao, kakaosmör och vanligt socker) istället för som brukligt något hembakat denna morgon. 

Igår var det nästan lite kalabalik på varuhuset vi har nästgårds. Förutom den vanliga konditorivaruavdelningen på bottenplanet, så hade man flyttat undan en massa väskor och andra damartiklar från andra våningen för att få rum med veritabla berg av choklad. Tvånget för damerna att köpa choklad är obönhörligt i det fortfarande överdrivet konformistiska Japan och det handlas verkligen nästan astronomiska mängder brunt godis. Dels ska manliga kollegor och chefer ha sin "giri-choko" (giri betyder ungefär hederskänsla) och dels ska hjärtevännen (om han finns) ha "honmei-choko" (honmei betyder t ex favorit eller just hjärtevän).

Denna tradition, som startades av chokladföretaget Morozoff (japanskt, men grundat av en ryss) på 50-talet, är den japanska chokladindustrins stora livlina idag. Av de 452 miljarder yen som spenderades på choklad i Japan under 2013 (drygt 32 miljarder kronor), så svarade månaden före den 14:e februari för 53% av hela klabbet! Inte undra på att nästan hela reklambudgeten för choklad i Japan förbrukas under den perioden.

Jag har skrivit om detta fenomen varje år sedan jag drog igång Japanbloggen, läs här och här om du har missat det, men det behöver upprepas varje år: Varför i hela fridens namn finns inte de nordiska chokladfabrikörerna ordentligt representerade i Japan? De utländska företag som verkligen gjort sig ett namn i Japan heter Godiva och Lindt, kanske i viss mån även amerikanska Hershey. Japan är känt (eller ökänt beroende hur man ser på saken) för sina extremt bortskämda konsumenter, men jag vill mena att nordisk choklad nog skulle fungera alldeles utmärkt här, både vad gäller själva produktens kvalitet och känslan i den färdiga produkten, inklusive packeteringens formgivning och kvalitetskänsla. Återigen - varför lämna pengar på bordet på en marknad med en så uppenbart "fängslad publik"!?

Det finns några enstaka små aktörer som importerar en del choklad från Skandinavien, men vi pratar småpotatis. För att verkligen slå igenom behövs det en riktig närvaro. När får vi se ett Marabou Japan KK eller ett Fazer Japan KK?