Potatissallad på japanska

Det finns många ursprungligen västerländska rätter som är ohyggligt populära i Japan; rätter som blivit så vanliga att japanen inte ens reflekterar över att det inte är japansk mat. Dit hör till exempel curry, kinesisk nudelsoppa (ramen), degknytena gyoza, pommes frites, alla möjliga gratänger och, sist men inte minst, potatissallad.

Japansk potatissallad kan handla om enbart kokt potatis med majonnäs, salt och peppar, eller det kan handla om mer komplicerade skapelser med t ex köttfärs, lök, morötter och gröna ärtor inblandade. 

Här ovan har vi min senaste favorit i genren. Det vi ser som topping ovanpå potatisen är här hemlagad corned beef (dvs saltat och kokt nötkött som man normalt köper på konservburk) och rostad lök. Nötköttet är av mycket hög kvalitet och fint smaksatt, så det sitter verkligen fint mot potatisen.

Den "hemliga" ingrediensen i japansk potatissallad är den japanska majonnäsen; en artikel jag nästan alltid har med mig i väskan vid Sverigebesök. Den är nämligen mycket smakrik utan att kännas oljig och fet, klart syrligare än den vi är vana vid i Sverige. Jag kan verkligen rekommendera den som en artikel ni bör köpa hem vid ett Japan-besök! Finns på precis alla snabbköp.

Informell herrmiddag nere på Izu

Izu är en halvö som sticker ut en bit i Stilla Havet nere i Shizuoka län, drygt två timmar med vanliga tågen från Tokyo. Var nere där på jobb nu under helgen och arbetet i lördags avslutades med en mycket informell herrmiddag hos en av de inblandade gentlemännen. 

View fullsize

Lite tråkigt väder, men ni ser kanske ändå hur extremt lummigt Japan kan vara när man kommer ut från storstäderna. Naturskönt och dessutom väl utrustat med varma källor att doppa sin trötta lekamen i.

Lägenhetskomplexet där vi höll till ligger mycket vackert till, inskjutet i en bergssida och omgivet av mycket kompakt grönska, en vacker liten sjö och ordentligt med varmt källvatten i backen. Vi tog ett bad i byggnadens inbyggda varma källbad före middagen. Lyxigt.

Då det hela var en herrmiddag av traditionellt och ska vi säga simpelt japanskt slag (då man inte har närvarande damer man behöver imponera på), så handlade det om mat vi inhandlat på ett vanligt snabbköp. Det var nästan bara rå fisk och det av en kvalitet som man bara kan drömma om i Sverige, åtminstone i relation till de synnerligen facila prislapparna. Som grabbar plägar göra ibland, så var det inget snoffsigt alls över det hela. Fisken åts direkt ur snabbköpets plastförpackning. Alkoholen dracks dock ur riktiga glas; några gränser måste dras.

View fullsize

Sushi blir lätt tråkig om den får ligga ett tag i snabbköpsdisken. Framför allt riset blir snabbt sämre än man skulle önska.. Men i Ito nere på Izu var det inga problem - purfärskt.

Som den halvö Izu är, så är det hav åt tre håll av fyra, och det fiskas mycket i trakterna. Det är alltså pinfärskt och mycket gott. En av de bästa sashimi-måltider jag varit med om, i all sin enkelhet.

Yakiniku på japanskt vis

Alla har väl hört talas om begreppet "Kobe-biff", det berömda japanska nötköttet som är så marmorerat att det smälter i munnen. Det har väl kanske att göra med att Kobe är en stor hamnstad och relativt internationell som uttrycket har spridit sig över världen, men faktum är att Kobe inte alls är ensamt om att producera fantastiskt kött. Andra kända områden är Oomi, Yonezawa, Matsusaka och Yamagata.

View fullsize

Mera marmorerat än så här behöver inte köttet vara.

Yakiniku, dvs grillat kött, är mycket vanligt i Japan, och det förknippas oftast med koreanska smaker och relativt billigt men ändå gott kött. Men det finns också yakiniku med mera japanskt stuk, där man använder sig av det dyrare inhemska köttet och kryddar utan rödpeppar och vitlök. Köttet och inälvsmaten vi åt igår härstammar från Yamagata. Det var lätt marinerat och efter en mycket kort grillning doppades det i soja och wasabi. Mycket, mycket gott och väldigt prisvärt. Vi tog en extra portion av det allra godaste köttet och svalde ned det hela med en sake, också från Yamagata, en junmaishu vid namn Ootora (stor tiger). Det gick loss på 800 SEK för två stora gossar som åt sig mycket mätta och nöjda.

Sapporo - gott och läckert i Japans Norrland

Sapporo är "huvudstad" uppe på Hokkaido, den nordligaste av Japans fyra stora öar. Med en befolkning på drygt 1,9 miljoner människor är staden Japans fjärde största och stor nog att rymma allt som en modern stad kan erbjuda, fast utan den klaustrofobi man ibland kan känna i en megastad som Tokyo.

View fullsize

Ostron är goda i Japan också.

Hokkaido ligger i höjd med Rom, ungefär, men har ett betydligt svalare klimat; faktiskt riktigt norrlandsväder med gott om snö på vintrarna. Lite längre norrut på Hokkaido kan det bli både 20 och 30 minusgrader.

En stor del av behållningen av ett Sapporo-besök är maten. Man kan nämligen ståta med ett mycket stort utbud av fisk och skaldjur. Annan mat är också god, men det är havsmaten som är det stora dragplåstret. Det finns faktiskt sushikrogar i Tokyo som inte köper sin fisk i Tsukiji (världens största fiskmarknad) utan skeppar den direkt från Hokkaido istället varje dag.

View fullsize

Sapporo är inte enbart fisk och skaldjur - här en mustig currysoppa med kyckling.

En god vän var uppe i Sapporo på jobb härom dagen, och hon har varit vänlig nog att låta oss använda några av hennes minst sagt läckra fotografier. Alla foton av Yuki Nishikawa.

View fullsize

Stora och råa räkor - akaebi.  Sojan från Yamasa är bra - finns på Japan Food & Kitchen i Stockholm.

Liten lunch för 18 kronor

View fullsize

Inte så väldigt mycket mat, men vad kan man begöra för 18 riksdaler i dessa tider!

Det var lite ont om tid idag och jag tog en mycket lätt och snabb lunch mitt i språnget. En sallad med räkor och skaldjur för ca 18 SEK. Kan man inte säga så mycket om - ja förutom att den var riktigt god.

Rätten återfinns på familjekrogskedjan Gusto, där nästan ingen rätt kostar mer än 70 kr. Inga kulinariska jättehöjder, men väldigt bra för pengarna.

Och nu - fisksperma!

(Ursprungligen publicerad på Japanbloggen den 12:e september 2013)

Inlägget om rå kyckling visade sig vara mycket populärt. Intressant att det verkar vara så kul att läsa om mat som (föreställer jag mig) folk tycker låter mindre aptitlig.  Så jag får väl rida på trenden och presenterar sålunda - -  fisksperma! 

Shirako betyder ordagrant "vita barn" och det handlar alltså om fisksperma - eller, mera korrekt, mjölke - framför allt från torsk, men också från lax, marulk, blåsfisk eller bläckfisk. Det serveras huvudsakligen under vintern och äts vanligen antingen i rått tillstånd eller friterat eller grillat/kokt i aluminiumfolie. VIssa menar att det ser ut som vit hjärna, vilket kanske inte hjälper till att göra det hela mera aptitligt..

Smaken är mjuk och gräddig, men inte speciellt rik. Den är ur min synvinkel ganska ointressant utan extern kryddning, vilket man företrädesvis gör medelst ponzu-soja, en sojablandning med japansk buljong gjord på torkad bonito, mirin (sött risvin), risvinäger och saften från någon citrusfrukt. 

Jag har inga problem med att äta fisksperma i sig; det är bara frånvaron av smak som gör att jag sällan beställer rätten själv. Men många verkar reagera på just det faktum att det är manliga sädesceller man får i sig och inte kvinnliga ägg. Eftersom de flesta gärna klämmer på en tub Kalles Kaviar minst en gång i veckan, så brukar jag retas med folk och låta dem veta att jag märker en antydan till homofobi i deras attityd till shirako!

Intressant är förresten att rätten är mera populär bland damerna än herrarna.. Utan sexuella antydningar alls, verkar det som.. Det handlar istället om att shirako innehåller  ämnen som hjälper till att hålla hy ung och frisk. En liten bit i pusslet om varför japanska tjejer har en tendens att se minst tio år yngre ut än siffran i födelsebeviset borde medge (de största anledningarna är ingen hemlighet: i princip noll solbadande och en kost med hälsosamma fetter och rikligt med grönsaker).