Härom dagen - vid en vanlig inköpsrunda på ett lokalt varuhus, hittade jag detta: Stora texten lyder: "Ett magiskt pulver som gör dina snabbnudlar ännu godare" och den lilla texten längst upp är en tydlig varning: "Detta är för gott, så häll inte i för mycket!" Man rekommenderar två till tre teskedar av det magiska pulvret till en normalstor "cup ramen".

Om man tittar på innehållet, så hittar vi, i ordning från största ingrediensen till den minsta: Druvsocker (vilket i Japan brukar innebära isoglukos, dvs det man i USA kallar high-fructose corn syrup), torkad småströmming, torkad makrill, dextrin, cayennepeppar, bonito, vitlökspulver, smakgivare av aminosyretyp (med andra ord natriumglutamat); i vissa beståndsdelar kan även vete ingå.

Frågan är varför man överhuvudtaget behöver ha en syntetiska smakgivare som isoglukos och natriumglutamat när man har så många naturliga smakförstärkare? Enkla svaret är givetvis att det blir billigare än att enbart använda naturliga råvaror.

Den ikoniska förpackningen vars innehåll närt fattiga studenter över hela planeten genom åren, vill vi misstänka.. Nu ska den alltså bli “ännu godare”.

På baksidan står det också att "utvecklarna vill rekommendera att detta används till tonkotsu- eller miso-ramen".

Jag misstänker att jag kommer att bli besviken, och att magin uteblir, men vi ska väl ändå komma runt till att testa. Grejen är ju också den att det som gör att jag ytterst sällan äter snabbnudlar (förutom det faktum att vi har fler än 5000 ramen-krogar här i stan) är att det minsta problemet är buljongen; det är nudlarna och de mycket snålt tilltagna och mystiskt smaksatta övriga ingredienserna som gör mig besviken nästan varje gång.

UPPDATERING: Min misstanke var inte missplacerad; som väntat så funkar det hela som lite natriumglutamat.. Man får en något kraftigare smak, helt enkelt, men någon magi föreligger inte.