Vi hoppas att alla kära läsare fått en bra start på det nya året och att det kommande året kommer att bli glädjerikt på alla tänkbara sätt!

Som vi har nämnt så gick vår kära mor, mormor och svärmor bort i förra veckan efter en tids sjukdom. Den buddistiska seden säger då att man i princip ska avstå från några större festligheter under året efter den nära anhöriges bortgång, vilket förklarar varför vi i princip inte firade någon jul. Det var dessutom för mycket kring begravningen för att bry sig om den högtiden, som ju dessutom inte är speciellt synlig i det här landet förutom i butikernas julskyltning.

Något traditionellt nyårsfirande blev det inte heller. Nyårsdagens lunch var mycket enkel: Futomaki (tjocka sushirullar) med i huvudsak vegetariskt innehåll; gurka, ägg, tofu, purjolök, inkokt shiitake-svamp och inlagd rättika. Till detta o-zoni (åzååni, då o alltid uttalas som å i japanskan), en soppa som normalt enbart serveras under nyårshelgen. O-zoni bereds på olika sätt beroende av vilken region man befinner sig i. Då min fru kommer från Kansai (området som inbegriper städer som Osaka, Kobe, Kyoto och Nara), så blir det o-zoni enligt det mönster som är vanligt där, dvs med vit miso som bas. Även här är ingående ingredienser mestadels vegetariska, som i så många andra klassiska japanska rätter som härstammar från den strikt buddistiska tid då man nästan inte alls åt kött. Morötter, daikon, yamaimo, etc.

Det känns på något sätt helt rätt att hedra den bortgångna med en period av relativt nedskruvad aktivitet, dessutom med ett kök som svärmor var förtjust i. Hon åt mycket sällan kött; kanske 80% grönsaker och resten fisk eller skaldjur.