Veckan Affärer skriver om hur "hemkörd snabbmat är en stekhet miljardindustri" i Europa. I Japan gäspar man lite förvånat och undrar "OK, "miljardindustri" kan vi förstå, men "stekhet"?? - det har ju funnits i evigheter!"..
Hemleverans av mat - "snabbmat" är lite ointressant som begrepp då nästan all asiatisk mat ju är definitionsmässigt snabb mat - är ett mycket gammalt koncept i Japan, och även på många andra håll i Asien. Det har funnits i princip lika länge som det har funnits konkurrerande krogar.
Jag blev givetvis mycket förvånad när jag kom till Japan 1982, då det i princip inte fanns hemleverans av något överhuvudtaget i mat- eller dryckesväg i Sverige, och fann att man kunde lyfta på luren och beställa hem nästan vilken mat som helst. Inom en kvart-tjugo minuter kom det sedan en herre på cykel eller moped med den beställda rätten eller rätterna på en bricka. Allt på riktigt porslin eller lackvaror. När man ätit klart ställde man ut brickan med köksgeråden utanför porten så kom samma kille inom någon timme och hämtade disken. Och allt detta utan någon som helst hemkörningsavgift. Och så fungerar det även idag! Nästan dagligen ser man brickor med skålar och tallrikar på golvet utanför hissen när man går ut. I postlådan ligger det med jämna mellanrum annonsblad med menyer från de lokala krogarna.
Om nu McDonalds börjar fundera på liknande system i USA, så har samma firma, påverkat av den gamla japanska traditionen, redan sedan flera år ett hemkörningssystem i Japan. Jag är dock inte helt säker på hur populärt det kan tänkas vara, då man dels har en minimiavgift på 1500 yen och dels debiterar 300 yen för framkörningen. Detta gör givetvis att firmans största dragplåster - de låga priserna - förlorar lite attraktionskraft.
McDonalds med flera moderna snabbmatskedjor i Japan kör också ut mat. Av någon anledning har jag dock aldrig varit frestad att ringa och beställa en Big Mac..
Hemkörning av japansk snabbmat kan faktiskt vara lite circus också. Soba - de traditionella japanska bovetenudlarna - levereras oftast i lackade trälådor, och dessa staplas då ovanpå varandra i mer eller mindre höga torn som en herre sedan balanserar med under cykelfärden genom stan eller byn. Detta är en syn man fortfarande kan skåda, framför allt om man spankulerar i Tokyos äldre delar, där gatorna är smala och husen står tätt, tätt. Cykelavstånd till allt.
PS 1
Kom precis ihåg att jag - på den tiden jag drack mycket öl - alltid beställde hem favoritölen en back i taget. Då de största ölflaskorna i Japan innehåller nästan 6,7 dl så är det inga lätta saker, så det var skönt att få det hela hemkört från lokala spritbutiken. Det intressanta var att när killen kom och tog min back med tomflaskor och ställde in den fyllda backen, hade han alltid ett 10-yensmynt som han räckte över samtidigt som han bugade och tackade för mitt återkommande stöd av hans verksamhet. Varför fick jag 10 yen? Nej, det var inte panten (det systemet har man inte här) utan ersättning för kostnaden för mitt telefonsamtal när jag beställde ny back!! Häpp!
PS 2
Måste nämna att krogar med hemkörning på schemat faktiskt har minskat i antal de sista två decennierna. Detta kan skyllas på närbutikerna - "convenience stores" - konbini på japanska - som har vuxit i antal i en nästan explosiv takt (vi har ett fler än tio konbini inom fem-tio minuters promenadavstånd). Dessa har alla 24-timmarsöppet och säljer ett relativt brett sortiment färdiglagad och prisvärd mat som aldrig tillåts ligga och bli ofräsch.