Bara det faktum att det finns över 800,000 krogar i Japan talar sitt tydliga språk. Mat och dryck är livet för en japan! När japanerna inte äter och dricker, så spenderar de en hel del tid med att handla och laga mat, prata och läsa om mat och titta på matprogram på TV. Matprogram kan dels vara enkla studioinspelade lektioner i hur olika rätter tillreds, det kan dels vara kocktävlingar (Iron Chef, som körts i både USA och England, är från början ett japanskt program) och det kan dels handla om en känd TV-figur som åker runt hela Japan (och ibland även utomlands) för att äta sig igenom alla lokala delikatesser.
Tjocka udon-nudlar med lök och hästkött.
Då Japan är ett avlångt land med varierande klimat, nederbörd och topografi, så finns det en nästan oändligt stor variation i den flora och fauna som står till buds. Man är extremt duktig på att utveckla både metoder för odling och fångst och för tillagning. Detta gör att det både finns ett stort utbud av rätter och att det föreligger stora regionala skillnader i vad man äter.
Kombinationen god mat och matintresserade kunder bäddar för att man vill skylta med sina lokala specialitéer och det gör man ofta, mycket och duktigt. Man sätter upp hela festivaler kring olika maträtter och man har ofta ömsesidigt framgångsrika kampanjer tillsammans med tåg-, buss- och flygbolag.
Ta t ex en mindre stad som Utsunomiya, ungefär en timme norr om Tokyo i Tochigi prefektur, som så att säga nästan inte fanns på kartan för ett par decennier sedan. Nu är man synonym med gyoza, de kokta/stekta degknytena med kinesiskt ursprung. Idag finns det nästan 130 krogar i stan där man kan äta varianter på gyoza-temat, och man arrangerar en gyoza-festival i början av november varje år.
Tonjiru - misosoppa med fläskkött och rotsaker.
Om några veckor arrangeras det en festival nere vid Fuji för att titta på blommor och, givetvis, för att äta lokala rätter. Ni kan se några av dessa rätter på bilderna här.
Om en japan åker till annan ort, så är det få som kommer hem till familjen utan något ätbart från just den orten man besökt. Givetvis går man gärna på krog när man är borta, och för det ändamålet har man ofta köpt med sig en bok som handlar om kroglivet i just den stad man ska besöka. Det finns flera hyllmetrar med lokala krogguider på varje välsorterad bokhandel i Japan.
Kycklinginälvor kokta i teriyakisås.
Och vad vill jag säga med detta? Jo, att det är synd och skam att vi inte slår lite mera på trumman för lokala delikatesser i Sverige. För att ta ett direkt exempel: Det är nu några år sedan, och det är möjligt att situationen har förbättrats, men vi besökte ostfabriken i Burträsk och tog då en fika i deras kafé. Vad som förvånande oss var att utbudet på menyn utgjordes av helt vanliga smörgåsar, fast med den lilla skillnaden att det låg en bit skuren Västerbottensost bredvid mackan. Varför inte ta hjälp av någon kändiskock som skapar några recept till enkla maträtter som alla har Västerbottensost i sig!? Då hade man kanske fått ett kulinariskt minne för livet och dessutom laddat ordentligt med ost i bilen hem.
Det är många mindre matföretag ute i landsorten i Japan som blivit rikskända efter att strategiskt utnyttjat ditresta matturister. Äter man något gott någonstans, så kanske man snackar med snabbköpsföreståndaren där hemma och föreslår att man borde ta hem den artikeln. På det sättet sprids maten, försäljningen ökar och sysselsättningen bevaras ute på landsorten.
Jag blir lätt lite tjatig, men jag kan liksom inte begripa varför det finns dansk ost i Japan men inte svensk (utom på IKEA, då). Har vi för lite mjölk i Sverige?