Kaffepriser i Japan och världen

Det kära kaffet har varit en del av mitt liv sedan jag var omkring tre år gammal, tro det eller ej. Mina föräldrar var stora kaffedrickare (kokkaffe som ju var brukligt på den tiden i Norrland) och det smittade helt enkelt av sig väldigt tidigt. Min mamma köpte kaffebönor på lokala Konsum som jag sedan fick mala med en gammal handvriden kvarn som jag ställde mellan mina ben där jag satt på köksgolvet. Det var en oförglömlig doft som spred sig i rummet när jag drog ut den lilla "byrålådan" med det färskmalda kaffet.

Numera blir det något färre koppar kaffe om dagen än förr. Det har ersats med olika typer av te, inte minst det japanska gröna teet som jag lärt mig uppskatta. Fördelar med grönt te är att det funkar väldigt bra till japansk mat och att kopplingen till något sött som jag alltid haft med kaffet inte finns där. Dessutom är det nyttigt.

Kaffepriserna är dock tyvärr i stigande. Flera stora kaffeproducerande länder har haft otur med extremt klimat som gett sämre skördar. Numbeo, världens största databas för länders levnadskostnader, har gjort en jämförelse mellan 38 olika städer runtom världen där man jämfört priser för en kopp cappucino. Snittpriset för denna kopp visade sig vara USD 3.24.

Den billigaste koppen fann man i Tripoli, Libyens huvudstad, där det räcker med USD 0.60. Sverige finns tyvärr inte med i undersökningen, men Danmark är det dyraste av de 38 länderna med USD 6.31 för en cappucino. Jag blev lite förvånad över att USA också är relativt dyrt med USD 5.85.

Japan då? Jo, i Tokyo kostar en riktig cappucino USD 3.35, dvs bara lite dyrare än världssnittet, men de japanska priserna är lite luriga med extremt stora variationer. De stora kedjorna har en rimlig prissättning medan många små så kallade kissaten, dvs klassiska japanska kaféer där man kan sitta och läsa och suga på en kopp kaffe i timmar utan problem, kan begära 100 SEK eller mer för en kopp. Å andra sidan så kostar en kopp färskbryggt kaffe i pappmugg på närbutiken bara en knapp svensk tia. Och billigaste krogkedjan i landet, Saizeriya, erbjuder både påtår, tretår och fyrtår för bara drygt sju kronor om du dricker kaffet i anslutning till en lunch, dessutom i porslinskopp.

Japan är faktiskt det tredje största importlandet för kaffebönor efter USA och Tyskland. Och mycket har hänt sedan jag var nykomling i landet. Då var mycket kaffe ganska blaskigt; det kallades faktiskt "american coffee". Nu är Starbucks största kafékedjan i landet.

Rekordpris för en slät kopp kaffe: 8,400 kr

Världens dyraste kopp kaffe har inte gått igenom mat-tarmkanalen vare sig hos en sivetkatt på Bali (Kopi Luwak - ca 11,000 kr/kg) eller en elefant i Thailand (Black Ivory - drygt 26,000 kr/kg). Den finns istället att avnjuta på ett kafé i en förort till Osaka i Japan. Där kostar nämligen dyraste varianten hela 100,000 yen per kopp, dvs ca 8,400 kr i dagsläget. För en ensam slät kopp, alltså. Vill man smaka på härligheten utan att tömma plånboken helt och hållet kan man istället välja att få en tesked för ca 180 kr.

Förklaringen till den astronomiska prislappen ligger i det faktum att det gått drygt 40 år sedan kaffebönan plockades från trädet. Först har bönorna lagrats i tjugotalet år innan de rostats och bryggts till kaffe, och sedan har detta kaffe legat och och vilat i en trätunna vid ca plus tre grader i drygt tjugo år till.

En tesked kaffe som inte längre smakar som vanligt kaffe.

Foto: Japan Gourmet Guide

Resultatet blir en kolsvart dryck som smakar förvånansvärt lent och lite sött. Inget som skulle kunna provocera fram en halsbränna. Och smaken är mycket djup och fyllig. Skulle man göra en jämförelse med alkoholdrycker så frestas man att jämföra vanligt kaffe med billigaste bordsvinet och denna skapelse med en långlagrad konjak av prima slag. Faktum är att det finns toner av finare alkohol i smaken.  Lite choklad hittar man också när man låter dropparna vila på tungan ett tag.

Kaféet går under namnet The Münch, döpt efter den stora motorcykel från detta sedan länge avsomnade tyska märke som står uppställd i lokalen. Den före detta föraren är en numera äldre herre vid namn Kanji Tanaka som serverar kaffe och nästan inget annat.

Adressen är 2-chome-386, Osakabe, Yao-shi, Osaka, och man håller öppet mellan 06 och 03:30 påföljande morgon alla dagar i veckan. Då Tanaka-san jobbar ensam så händer det att han sitter och sover bakom en disk, men “då är det bara att väcka mig”.

Tilläggas bör att man även har mera normala koppar kaffe för något mindre pengar. En kopp som är bryggd med de långlagrade bönorna men som sedan inte fatlagrats kostar “bara” ca 170 kr.

OBS: Om du jobbar på en tidning eller annan mediakanal och vill ha ett mera utförligt material om världens dyraste kaffe (och andra säregna yttringar från den japanska kaffevärlden), så kan du maila oss. Vi har högupplösta foton och mera information för den kaffeintresserade. Maila oss via Kontakta Oss-knappen här uppe till höger.

Kaffe för 150 kronor koppen - eller betydligt mer

I Ginza, den stadsdel i Tokyo som kanske mest associeras med lyx och flärd, återfinns ett unikt kafé för den verklige kaffekonnässören som är villig att betala hyfsade vinpriser för sitt kaffe. Det är Grand Cru Café på 13 våningen i varuhuset Ginza Six, som säljer kaffe med en prislapp som får dig att sätta kaffetåren i vrångstrupen om du inte är förberedd.

Man säljer kaffebönor på kvävgasfyllda flaskor som inte så lite påminner om champagnebuteljer. Man köper en hel- eller halvbutelj (12 respektive 6 koppar) och får färskmalet kaffe i varje kopp. När man druckit klart så kan man antingen be om att få lämna flaskan, vilket då innebär att man måste återkomma och dricka upp resten inom två veckor. Alternativt tar man med sig de kvarvarande bönorna hem.

Man får sina bönor i tolv varianter från nio plantager i sex länder, och priset för en halvbutelj börja på drygt 800 kronor, dvs nästan 150 kronor per kopp, och den värsta helbuteljen kostar ca 12,000 kronor. Det finns dock även några sorter utan priser i menyn; bara ett "fråga om priset".

Detta är bara ett exempel på hur japanska hantverkare i mat- och dryckesbranscherna aldrig är nöjda; man söker hela tiden efter nya och bättre råvaror och framställningsmetoder. Ibland kostar det därefter, men den här staden har ingen brist på finsmakare med budget på fickan.