Första gången jag drack alkohol i Japan - fjärde kvällen in i första resan 1982 - så var det Hoppy jag fick mig serverat på en izakaya i Shinjukus Kabukicho-distrikt, en relativt ökänd samling mer eller mindre sedesamma ställen på den östra sidan av Shinjuku station. Tyckte nog att det inte var något som var speciellt minnesvärt; lite ölsmak, men ganska vattnigt.

Hoppy är en produkt som togs fram som en nödlösning. Under andra halvan av 40-talet hade Japan ännu inte tagit sig upp ur det sönderbombade landskapet. Folk hade dåligt med arbete och följdaktligen dåligt med pengar. Öl och risvin var ofta för dyrt för medel-Tanaka så för att få en trevlig stund så fick man ta det man hade råd med, vilket då blev shochu, det japanska brännvinet; enkelt att tillverka och lågt beskattat, två faktorer som fortfarande gäller och gör att shochu även idag ger den billigaste berusningen.

Hoppy togs fram för att de ölälskande men fattiga japanerna skulle få sig till livs något som åtminstone påminde om öl. Det smakar lite öl men har samtidigt mycket lite alkohol, bara 0,8%, men tillsammans med minst 20-procentig shochu så blir det en alkoholhalt i klass med vanlig öl (beroende på hur man blandar, förstås).

När Japan blev ett framgångsrikt och relativt rikt land på 70- och 80-talen, så minskade efterfrågan på Hoppy, då de flesta började kunna dricka riktig öl i den mängd de ville. Det nästan försvann från marknaden, men under det sista decenniet har det gjort en anmärkningsvärd comeback. Dels för att drycker med shochu generellt kommit i ropet igen, och dels för att Hoppy, till skillnad från öl, har få kalorier och saknar puriner, den grupp kväveföreningar som kan vara en bidragande orsak till gikt då intag av puriner ger högre mängd urinsyra i kroppen. Det har helt enkelt blivit "det hälsosammare alternativet till öl".

Det finns två typer av Hoppy, en ljus och en mörk, och de påminner alltså om ljus och mörk öl. Då öl i Japan ofta serveras mycket kall, så rekommenderar tillverkaren att både Hoppy-flaskan, shochu-flaskan och sejdeln ska förvaras kallt före servering. Sedan blandar man en del shochu med fem delar Hoppy (eller som man behagar) och dricker till vanligtvis yakitori eller annan typisk lite kraftigare smaksatt izakaya-mat. Om man vill fylla på med mera shochu, så begär man naka (inuti) och är det istället mera Hoppy man vill ha, så beställer man soto (utanför).

Idag är det alltså ingen som dricker Hoppy för att man inte har råd med riktig öl, utan för att man känner sig lite nyttigare, och, kanske, för att man är lite äldre med nostalgiska minnen från Japan på 40-, 50- och 60-talen.