När det är som varmast under den japanska sommaren så är det vanligt att man äter ål, då man anser att den ger kroppen lite extra energi. Det finns faktiskt till och med en specifik "äta-ål-dag" som inträffar i slutet av juli. Den kallas officiellt yodo no ushi no hi, ungefär "oxens dag mitt i sommaren". Detta kommer sig av att man förr i världen inte bara hade ett djur från den kinesiska zodiaken associerat till året, utan även till dagar och till och med timmar. Då oxens dag infaller under denna varma period, och oxe heter ushi på japanska, så tyckte någon att ålkrogen kunde använda detta som ett PR-knep, då sötvattensål heter unagi på japanska. Båda börjar med u, så varför inte? En smula långsökt, kanske, men det funkar. Årets ålätardag inföll igår, den 20/7, och TV-nyheterna var fulla av ålätande människor.

Problemet man kan ha med detta, är att ålen håller på att utrotas, dels av överkonsumtion, där Japan är den stora boven, men också av några omständigheter som man inte riktigt förstår. Ålen ynglar helt enkelt inte av sig som förr. Den inhemska japanska ålens bestånd är idag inte ens en tiondel av vad det var för 30 år sedan, så det mesta av den ål som konsumeras här idag kommer från Taiwan och Kina. Men problemet är globalt; samma sak händer i Europa och Nordamerika.

Undertecknad älskar den grillade japanska ålen, så jag måste erkänna att det nog slinker ned en eller ett par portioner per år, men jag försöker hålla det på den nivån.