Ovanstående foto är ingången till en izakaya i centrala Tokyo, specialiserad på mat från havet. Detta är mitt på dagen och stället är inte öppet. Som synes så är det lite slitet; papperslampan har hål i sig och det är inte så renskurat som man förväntar sig i Japan. Noren - den tyggardin som kommer upp framför dörren för att signalera att man har öppet - är minst sagt lika sliten och otvättad den. 

Vad beror detta på? Japan är ju känt för sin hygien och kundservice! Jo, det handlar om att stället varit igång sista 35 åren och med samma äkta par som ägare och personal bakom disken. Man har under alla dessa år odlat en mycket stabil kundkrets som idag närmar sig eller har passerat pensionsåldern; det handlar mest om män som i många fall avancerat till högre poster på respektive företag eller annan institution. Dessa gubbar har en tendens att vilja gå och få sig en stärkande tår när skymningen faller på (eller dessförinnan om de tycker att gumman är tjatig), så när stället öppnar vid pass 17:30 så fylls det på mycket snabbt. Utrymmet är ganska litet; 12-13 personer och det är fullt. Allt detta sammantaget innebär att man helt enkelt inte är speciellt intresserad av att få nya kunder. Man känner alla gamla stammisar sedan länge, och stamgästernas lojalitet måste givetvis belönas genom att just de i första hand ska få en plats vid disken.

Man kan alltså med fog säga att den påvra och kort sagt, med japanska mått mätt, nästan frånstötande smutsiga framsidan är till för att skrämma bort nya kunder.

På insidan är det också gammalt och lite nött, men alltid perfekt renskurat både i krogdelen och på toaletten. När man sätter sig får man genast ta sig en titt på kylskåpets front, där dagens sashimi står uppskriven. En regel man har är nämligen att man måste beställa tre sorters sashimi till att börja med; sedan är det fritt fram att bestämma allt själv. Ostronen, när de är i säsong, både råa och friterade, är utmärkta. Att notan sällan slutar på mer än 250 kronor, inklusive en generös mängd alkohol, är givetvis också en detalj som lockar.

Men, som ni förstår, så är det svårt att komma in om man inte är kompis med någon av stammisarna (tack, Kiyota-san!).