Vi råkade häromdagen hitta klippet här en bit ned från TV4 där kocken Jonas Lundgren säger VAGYY när han ska uttala wagyu. Det är givetvis inte lätt att hitta rätt uttal i ett språk man inte alls är bevandrad i - den som inte studerat franska skulle aldrig kunna hitta rätt uttal på exempelvis aujourd'hui - så ingen skam ska vila över Jonas’ axlar. Men vi ska på grund av denna problematik här ge alla läsare och härmed också lyssnare en liten uttalslektion med de vanligaste japanska mat- och dryckesprodukternas korrekta uttal. Klicka på play-knappen för att höra uttalet (vissa webbläsare har ett problem som gör att man inte kan upprepa samma uppspelning utan att återladda sidan. Funkar dock med Chrome-baserade läsare utan problem). Vi lät hustrun - japansk matmor och proffskock ut i fingerspetsarna - agera röstskådis för att undanröja alla tvivel om att det är ett korrekt japanskt uttal.

Först har vi då det mycket speciella japanska nötkött som går under benämningen wagyu (和牛).

Wagyu i all ära, men det man nog först och främst associerar till när man pratar om japansk mat idag är nog sushi (寿司).

Ofta lägger man till ett “o” som skrivs med ett tecken som antyder hövlighet/ödmjukhet. Detta läggs ofta framför ett ord som antingen direkt eller symboliskt anger något som är värt en relativt hög grad av vördnad och respekt. Det kan också uttalas go, som t ex i fallen go-han (mat) eller go-shujin (er make).

Enbart rå fisk, utan ris, kallas sashimi (刺身).

Ramen, denna från början kinesiska rätt, har vidareutvecklats till att bli en oumbärlig komponent i den japanska krogvärlden. Skrivs oftast enbart med fonetiska katakana-tecken (ラーメン).

Och till ramen äter man ofta de trevliga små degknytena som går under namnet gyoza (餃子).

På ramen-krogen serveras också ofta stekt ris (炒飯).

Udon heter de tjockare japanska vetenudlarna; skriva oftast med fonetiska hiragana-tecken (うどん).

Och är nudlarna tunnare och gjorda helt och hållet eller med en stor del bovete, så handlar det om soba (蕎麦 eller そば). Soba är också japanska för själva bovetet.

Friterade grönsaker, fisk och skaldjur av hög kvalitet och med tunn frityrsmet kallas tempura (天ぷら).

Grillat kött heter ordagrannt “grillat kött” på japanska: yakiniku (焼肉).

De grillade kycklingspetten heter då givetvis “grillad fågel”, yakitori (焼鳥).

Tunt skuret nötkött av finare kvalitet som kokas i soja, sake och lite socker tillsammans med grönsaker: sukiyaki (すき焼き). Serveras med ett uppvispat rått ägg. I Sverige, bland oss veteraner, mest känd som en låt av Povel Ramel. Han fixade dock inte det korrekta uttalet.

I princip samma ingredienser som sukiyaki, förutom att det hela kokas i vatten: shabu-shabu (しゃぶしゃぶ).

En mycket vanlig snabbmatsrät är sukiyaki-kokt nötkött med lök på en risbädd. Gyu är ju nötkött och don är första delen i donburi, samlingsnamnet för alla rätter som serveras i en djupare skål med ris i botten - gyudon (牛丼).

Curry är en mycket vanlig snabbmatsrätt i Japan och något som äts i nästan alla hem. Curry blir karee på japanska (カレー). När curryn är indisk heter den ofta istället karii på japanska, och då räknas den inte till snabbmatsavdelningen.

Kara-age är kyckling som friteras utan frityrsmet（唐揚げ). En liten anekdot från när hustrun och döttrarna jobbade på Blue Light Yokohama på Söder i Stockholm: En kund kom in och ville ha “karaash”; den stackars människan följde alltså samma uttalsregel som vi normalt följer när vi uttalar ordet “garage”. Det tog en stund innan personalen greppade vad kunden ville ha.

Soja är ju en produkt som inget hem i Japan saknar - (醤油).

Bönpastan miso är likaledes obligatorisk - (味噌).

Så till några ädla drycker: Först och främst givetvis sake. Det har i nästan alla tider i Sverige uttalats saké, dvs med betoning på e på slutet. Detta har förmodligen att göra med att ordet kommit till Sverige via Frankrike, där stavningen “sake” utan accent skulle uttalas “sakk”; med en accent på e-et, blir det då “sake”, närmare det japanska originalet. Det japanska risvinet - sake (酒) uttalas alltså så här:

Även sake kan få ett ödmjukt “o” framför sig.

Japanskt brännvin heter faktiskt brännvin även på japanska: shochu (焼酎).

Och engelskans beer får detta uttal på japanska (ビール).

Efter ovanstående video hade upptäckts, så tittade vi runt lite mera på hur wagyu uttalas i svensk TV, och det är ett skrämmande faktum att det nästan verkar som om vagyy blivit ett vedertaget “svenskt” uttal. Ungefär som att folk av någon anledning fortfarande kallar entrecôte för anträkåå när det ska uttalas anträkått (förmodligen grundat i någon sorts juvenil rädsla för att det ska låt som att man säger “kåt” på slutet). Eller som Christer Glenning på gamla goda Trafikmagasinet-tiden när han envisades med att kalla Mitsubishi “Mitchibitchi”, eller för att ta ett annat bilexempel: när man säger Hondai när man försöker uttala koreanska bilmärket Hyundai (uttalas Hjöndee). 

Språk över hela världen är sprängfyllda med exempel på hur utifrån kommande ord har förvanskats i uttalet (och/eller betydelsen) då den naturliga instinkten givetvis är att uttala det hela med de uttalsregler man är van vid från sitt eget språk. Japanskan är ett nästan extremt exempel på detta, då man har unika, mycket enkla men fasta uttalsregler och ett eget fonetiskt skrivspråk för utländska låneord, vilket gör att det utländska ordet helt enkelt tvingas in i ett japanskt uttal, hur fel det nu än kan bli jämfört med originalet.

Men för den som reser mycket och vill uppleva lokala smaksensationer, så är det nog bra att försöka lära sig det korrekta uttalet på originalspråket. Om man försöker beställa “vagyy” på den japanska krogen lär man få sitta hungrig en stund. Varken det enkla v-ljudet eller y-ljudet finns i japanskan, och då mycket små skillnader i uttal kan ha vitt skilda betydelsebärande resultat, så innebär en liten skillnad i uttal oftast att japanen inte förstår vad du åsyftar.