Big Mac Index, uppfunnet av The Economist 1986, är som bekant ett sätt att jämföra köpkraftsparitet i olika länder. Detta för att utröna vilken växelkurs som krävs för att länder med olika valutor ska ha samma köpkraft. Metoden är ett ytterst förenklat mått, men jag vill nu och här använda det för att visa på det enkla faktum som alla som kommer hit i dessa tider märker så snart man landat, nämligen att det är förvånansvärt billigt att äta och dricka i Japan.

Som ni ser så ligger Sverige på en prispunkt som överstiger referenspunkten, priset för en Big Mac i USA, med 4%. Japan ligger samtidigt 35,6% under referensen, mitt emellan Colombia och Peru och lägre än länder som Thailand, Argentina eller Pakistan.

Det finns givetvis många problem med den här jämförelsen. Snabbmatsbranschen i Japan arbetar med enorma volymer, lönerna är relativt låga samtidigt som konkurrensen är stenhård - alla faktorer som tillsammans driver ned priserna. Det är alltså inte alls enbart valutors växelkurs som avgör priset. 

Snabbmatsbranschen är givetvis inte representativ för hela krogekonomin, men den är nog mera i linje med hela branschen i Japan än i många andra länder. De flesta japaner lägger inte över 100 kronor på en lunch, oavsett om det kallas snabbmat eller inte, så den generella prisbilden vid en jämförelse med Sverige stämmer relativt väl. Det är betydligt billigare att smörja kråset jämfört med Sverige, en skillnad som är större än skillnaden i BNP per capita. Dessutom är kvaliteten per yen eller krona generellt högre; man kan gå på restauranger som skulle betraktas som guldkrogar i Norden och äta lunch för vad en bättre burgare kostar i Stockholm.

Här kan ni se den översta delen av indexet. Vill ni titta på hela undersökningen, så hittar ni den här.