Det är en spridd missuppfattning att japaner nästan enbart äter nyttiga saker. Grönsaker, fisk och ris och inte mycket annat är mångas bild av den japanska kosthållningen. Detta är numera väldigt långt ifrån sanningen, då hyllorna i snabbköp och närbutiker fullkomligt dignar av onyttigheter i form av socker, glukossirap, snabba kolhydrater och mindre hälsosamma fetter.

Både salta chips och sött godis går under beteckningen kashi eller o-kashi. Är det ursprungligen japanskt godis kallas det wagashi, där wa, japanska för frid, symboliserar det japanska, precis som i ord som washoku (japansk mat), wagyu (japanskt nötkött) eller washi (japanskt papper).

Precis som i Sverige så är det några få och väldigt stora företag som dominerar godismarknaden, där de fyra allra största är Morinaga, Meiji, Lotte och Glico. 

Glico, baserat i Osaka, omsätter nästan 2,5 svenska miljarder. En av firmans klassiker är Pocky, introducerad 1966, en sorts kaka formad som en tunn pinne som sedan doppas i någon form av godis. Klassikern är doppad enbart i choklad, men idag finns det en hel radda varianter och det dyker upp nya varianter varje år. Många släpps i tidsbegränsade upplagor för att sedan antingen förpassas till historien eller måhända återupptas som en produkt i standardkatalogen.

För ett par dagar sedan släpptes en variant där kakpinnen formats som ett hjärta och där godiskomponenten innehåller blåbär (eller i alla fall något som liknar blåbärssmak). Den säljs enbart på närbutiker och är givetvis tajmad för att säljas till alla damer som behöver någon form av choklad eller annat lämpligt godis att köpa till alla herrar i deras närmaste omgivning på Valentine’s Day i februari.

Namnet Pocky kommer från det japanska onomatopoetiska uttrycket pokkin, det ljud man hör när man bryter eller biter av ett stycke av en Pocky-pinne.