Det råder ibland en viss förvirring kring begreppet sake. Sake skrivs med tecknet 酒. Det föreställer helt enkelt ett krus med alkohol i. De tre strecken till vänster är tre droppar som brukar ingå i tecken som har med vätska att göra. Förvirringen består i att ordet dels används generellt i betydelsen "alkoholhaltig dryck" och dels kan användas för att beskriva det vi i västvärlden normalt kallar "risvin" (det är tekniskt sett dock inget vin, då drycken bryggs). Förr i världen, innan öl och vin kom in från västerlandet, dracks det mest risvin, så då var det inget att bry sig om - sake var ju sake. Om man vill vara specifik i sin japanska idag, så kallar man risvinet för nihonshu, dvs "japansk sake" (shu är ett annat uttal av tecknet för sake).

I takt med att intresset för japansk mat har exploderat runtom i världen, har läckergommar överallt givetvis också blivit nyfikna på nihonshu. Detta har lett till en boom i exporten av drycken från Japan, och det har även börjat dyka upp lokala "kopior" här och var. Dessa är i vissa fall bryggda med japanskt ris från Japan och i andra fall med japanska rissorter som odlats utanför Japan.

Japanska sakebryggare är givetvis oroliga för att sakesorter bryggda utanför Japan inte ska hålla samma kvalitet som den från Japan och därmed kunna föra med sig faran av att begreppet skadas. Japanska skattemyndigheten (som tydligen har hand om den här sortens ärenden) har nu satt igång en process för att märkesskydda nihonshu tillverkat i Japan med japanska råvaror. Ungefär som att mousserande vin som tillverkas utanför Champagne inte ska få kallas champagne. En ansökan väntas lämnas in till WTO (World Trade Organisation), och går den igenom så måste man alltså hitta på ett annat namn än nihonshu eller Japanese sake om man brygger risvin utanför Japan.

Detta är ett gott tecken på hur Japan blir allt mer medvetet om värdet av sitt varumärke ute i världen.