När man går ut för att äta och dricka i Japan, så finns det egentligen inga måsten. Det finns en uppsjö av alternativ, och det enda man egentligen behöver tänka på är att uppföra sig på ett normalt och icke störande sätt (det sistnämnda kan vara relativt etablissemanget och området, men ni förstår vad jag menar). Man kan gå på finkrog med vita dukar och äta en femrätters fransk middag, man kan gå på en större izakaya och köra en "ät och drick så mycket du orkar under två timmar"-modell eller man kan gå på ett lokalt sobahak och ladda upp med kolhydrater innan man går vidare. Ett av de vanligaste sätten för japanska normalinkomsttagare att tackla "vad ska vi äta"-problemet är dock att egentligen inte ha någon strategi alls. Det finns nämligen så mycket att välja mellan, så man kan bara knalla in på en gata och först där börja fundera på vad man skulle vilja äta den här aftonen. Man väljer då ofta ställen där alla rätter är små, vilket gör att man kan ta ett glas och en rätt och sedan fundera över om man ska stanna kvar en stund eller gå vidare. Detta slutar mycket ofta med att man hunnit med fyra eller fem små krogar innan tågen slutar gå omkring midnatt. Detta, som vi kanske skulle kalla "barhopping" (finns det något bra svenskt ord?) heter hashigo på japanska. Hashigo betyder stege och innebär helt enkelt att man går från ställe till ställe.

Här har ni en liten bildkavalkad över en sådan kväll.

Efter ett rungande "irashaimase" - välkommen - så är första frågan vad man vill dricka. Det finns ställen som bara har öl och sake, men allt fler ställen börjar få fullsortiment på alkohol; även vin och diverse destillerade drycker. Tansan är japanska för sodavatten.

Strömming i olja är gott i Japan också. 

De klassiska papperslamporna pryder ingången till många mindre pubar. Ibland står det vad stället kallas, ibland står det sake eller namnet på den vanligaste rätten på menyn. 

Här serveras yakitori, grillade små kycklingspett, den vanligaste av alla pub-rätter.

Det här lilla stället, som serverar katei ryori - husmanskost - har ett mysigt namn: Okaeri - välkommen hem.

En tallrik mycket god flundra för 35 kronor.

Den här krogen har tre filialer med vitt skilda kök vilket man utnyttjar till att låna från varandras menyer. Både flundran här ovan och kycklingen här under kan beställas in trots att respektive kök är städskrubbsstora.

Magnifik och mycket populär kyckling ligger upplagd på en armslängds avstånd från kunderna. Först marinerad i bland annat vitlök och curry, sedan ångkokad och till sist friterad utan frityrsmet. Bestseller! Ni ser en glimt av en av de två fritöserna uppe till höger; det skulle knappast vara möjligt att ha en fritös 50 cm från en kunds ansikte i Sverige - utan stänksskydd.

Åsså ut på gatan igen för att inventera pub- och barutbudet i den här lilla hörnan av Tokyo. Den stora skylten i mitten till höger säger att man kan äta grillat kött och inälvsmat där.

Vi avslutar kvällen med några delikata grillpinnar, nerifrån och upp har vi seseri - kött från kycklingens hals och nacke, negima - kycklingkött varvat med purjolök, och till sist rebaa - lever. Detta sköljer vi ned med en remon chuhai - japansk vodka, citron och sodavatten.

Gochisosama deshita - tack för maten och oyasuminasai - godnatt.