Kazuo Yamagishi dog i förra veckan, 80 år gammal. Namnet säger er förmodligen ingenting i det fall ni inte har specialstuderat ramen - den Kinainspirerade japanska nudelsoppan.

Yamagishi har länge kallats "Japans Ramen-gud". Han är den man som anses vara uppfinnaren bakom ramen-varianten tsukemen (uttalas utan "u": tskemen). Tsuke är "lägga i" och men är "nudlar". Istället för att servera ramen med nudlarna redan ilagda i soppan, kom han på att man kunde servera soppan varm i en skål (med diverse tillbehör som skinka, bambuskott, groddar eller ägg, exempelvis) bredvid nudlarna, kalla, i en egen skål. Soppan är i det fallet något starkare i smaken jämfört med när man har nudlarna direkt i soppan. Sedan doppar man nudlarna i den varma soppan innan man äter dem tillsammans med tillbehören.

Yamagishi kom på denna idé när han jobbade som lärling på ett ramen-hak i Nakano, i västra centrala Tokyo 1955, och när han slog upp eget 1961 hade han experimenterat sig fram till det rätta receptet och lanserade det han kallade morisoba (mori används både i betydelsen "stor volym" och "upplagd på fat"). Till saken hör att ända fram till moderna dagar kallades ramen allmänt för chuka-soba, dvs kinesisk soba - detta trots att nudlarna görs av vete och inte av soba (bovete).

Taishoken, den krog han drev uppe i Higashi-Ikeburuko, uppe i nordvästra Tokyo, hade en ständig kö. Han hade bara öppet mellan 11 och 16 och serverade dessemellan mellan 300 och 400 portioner ramen alternativt tsukemen; detta med 16 sittplatser! Idag finns krogen kvar, driven av en hans lärjungar, i en betydligt större lokal.

Yamagishi var en uppenbarligt genuin och trevligt människa. Han drev sin krog med sin fru fram till hennes frånfälle, och han behandlade sina lärlingar mycket väl. Han höll inga hemligheter för sig själv, utan lät lärlingarna använda hans namn och hans recept när de ville gå vidare och sätta upp egen krog. Det faktum att han aldrig fick några barn gjorde kanske att hans lärjungar fick ta deras plats (det finns idag ca 100 ramen-krogar med namnet Taishoken, alla drivna av lärjungar han har lärt upp under 50 år). 

Det verkar som att själva figuren Yamagishi utgjorde mer än hälften av lockelsen med krogen. Smaken, priset och kocken - en gammal devis i Japan för att beskriva en framgångsrik krog! Under alla år ringlade sig kön runt kvarteret. På den gamla krogen, som bara hade 16 stolar, serverade man 200-300 portioner mellan 11 och 15. På det nya stället, som är betydligt större, handlar det om ca 700 portioner om dagen!

Som den extremt populära krog det handlar om, så finns det åtskilliga klipp på Youtube om och med den. Här nedan har vi några exempel. Alla, utom den sista, är helt och hållet på japanska, men jag tror att ni kan njuta av människan och matkonsten ändå.

Här en trailer till filmen som gjordes om fenomenet Taishoken som gick på bio i Japan för ungefär två år sedan. Den heter på svenska "Det som är viktigare än ramen", vilket säger en del om mannens ödmjukhet inför sitt arbete.

Sedan har vi ett videoklipp från ett TV-program från forntida dar, ca 24 år sedan, där ett TV-team besöker och äter, med stor behållning, på Taishoken.

Till sist har vi en film som visar i detalj hur mästarens ramen tillverkas. Tyvärr utan undertext.. Troligen intressant ändå, för den intresserade.

Ramen har blivit jättehett i USA på senare tid, och det är bara en tidsfråga innan ramen konkurrerar med hamburgare om titeln som "det man äter på vägen hem från festen"-kronan även i Europa. 

Här, till sist, en rulle på engelska om Taishoken (mannen med det orientaliska utseendet och det amerikanska uttalet är David Chang, en koreansk-amerikansk krögare bakom restaurangkedjan Momofuku - New York, Toronto och Sydney) med bland annat ramen på menyn):