Japaner gillar att dricka öl.

När man går ut och äter och dricker med japaner, så brukar det första folk säger vara mazu biiru (först en öl) eller toriaezu biiru (tills vidare en öl). Vissa fortsätter sedan med öl hela kvällen, medan andra nöjer sig med den första törstsläckaren och går sedan vidare med vad det nu månde vara som passar deras smaklökar och matval. 

Japanen dricker i snitt 43,5 liter öl per år och person, vilket är något mindre än svensken, som konsumerar 52,7 liter. Man ligger alltså en bra bit ned på listan över per capita-konsumtionen, på 38:e plats, en bra bit nedanför ettan Tjeckien, som häver i sig nästan 150 liter per person och år! I snitt!

Men då Japans folkmängd är ca 127 miljoner, blir det ändå totalt sett avsevärda mängder öl. Här ligger man på sjunde plats i världen med ca 5 miljoner kiloliter.

När jag anlände till Japan 1982 såg den japanska ölmarknaden inte ut som den gör idag. Då fanns det bara fyra ölbryggande företag i landet: Kirin, Sapporo, Asahi och Suntory. Kirin och Sapporo var de stora jättarna och Asahi och Suntory var jämförelsevis små. Sedan har de båda mindre bryggerierna spottat upp sig ordentligt. Asahi Super Dry är den bästsäljande ölen i landet idag. Den lanserades som en "torr" öl, och den har nästan ingen eftersmak alls. Dessutom inte mycket till kropp och mycket svag beska. Inte min favorit, får jag väl erkänna. Suntory, vars öl var tämligen menlöst på 80-talet, har nu med sin Premium Malts en mycket god produkt, och det syns givetvis i försäljningssiffrorna. Kirin och Sapporo gör fortfarande sina goda, klassiska lageröl men har därtill lagt till ett antal nya recept som också har sitt existensberättigande överlag.

Som sagt, fyra bryggerier för 30 år sedan. Det fanns faktiskt en lag som i princip förbjöd mindre bryggerier, men den togs bort 1994, och sedan dess har de lokala mikrobryggerierna börjat florera ordentligt. Det finns idag fler än 200 små bryggerier; en del är väldigt "konstnärliga" medan andra gör mycket välgjorda och balanserade öl som både går att dricka på egen hand och som passar till det breda matutbudet i landet. Enda problemet med småbryggerierna är att deras varor sällan finns att köpa i de stora snabbköpskedjorna eller närbutikerna. Man får försöka hitta enskilda spritbutiker som har mer eller mindre entusiastiska ägare. På bar- och krogsidan är det också tyvärr så att de flesta inte håller sig med annat än öl från de fyra stora.

För dig som är här och vill testa något av de många nya, små ölmärkena, rekommenderar jag först och främst ett besök på de engelskspråkiga sajterna Japan Beer Times och Beer in Japan som innehåller mycket information om både ölen och om var man kan hitta den. Ett bra ställe att dricka mikrobryggeriöl på är Goodbeer Faucets i Shibuya. 40 öl på fat, mest japanskt och amerikanskt men även en del belgiskt och tyskt.

Den tredje och sista stora händelsen på ölmarknaden under mina 32 år i landet är introduktionen av "öl-liknande" drycker. Dessa kallas happoshu （発泡酒）- ordagrant "kommer-skum-alkohol" eller dai-san biiru （第３ビール）- "tredje kategorins öl". Det är nämligen så att alkoholskatten inte följer alkoholhalten, utan den är istället definierad efter vilken typ av dryck det är. Den högsta skatten åläggs faktiskt vanlig öl, medan t ex den japanska vodkan - shochu - slipper undan med lägre skatt. I dessa skatteregler är det då definierat vad exakt öl är, vilket då baseras på recepten, dvs procentsatser av de ingående ingredienserna. I mitten av 90-talet kom då öltillverkarna på att om man kunde förändra receptet så att det definitionsmässigt inte var en öl längre, man sänkte t ex malthalten drastiskt, kom man undan med en lägre alkoholskatt. Sedan dess har dessa "öl-liknande" drycker tagit en hel del av försäljningen från den normala bärsen, trots att de flesta produkterna smakar just "öl-liknande" och knappast kan beskrivas som speciellt goda. Det har med andra ord blivit ölen för de som inte ville spendera så mycket pengar och dessutom kanske inte bryr sig om smakskillnaderna.

Japanerna dricker fortfarande mycket öl, speciellt under sommarhalvåret. Det relativt höga priset (en halvlitersburk från de stora bryggerierna kostar ungefär 15-16 kronor) har dock skickat många konsumenter till hyllorna med "öl-liknande" drycker och det stora urvalet av alkoläsk-produkter. Den japanska vodkan säljer också bra, liksom vin. Strykpojken är då sake, som är den mest komplicerade och dyraste produkten att tillverka. Antalet bryggerier sjunker i antal, men man hoppas nu att exporten ska ta ordentlig fart då man äntligen börjat inse att hemmamarknaden kommer att fortsätta att minska i storlek och därför på allvar börjat intressera sig för export. Intresset från utlandet är också i stigande, då alla sushi-älskare runtom i världen börjat bli nyfikna på något annat än te och öl till fisken.

Jag bör kanske nämna att man ofta kan hitta utländska ölmärken också, även på fat. Här är Heineken stora, liksom Carlsberg. Och Guiness, som faktiskt går att hitta på var och varannan pub i västerländsk stil idag.

Jag bjuder ofta japanska gäster i Sverige på Nils Oscar God Lager. Den brukar gå hem. Den skulle sälja bra i Japan!